VINTERNÄTTER

Vid vinterns tröskel - att fira mörkret och vilan

I tisdags inföll första fullmånen efter höstdagjämningen. Nu är Vinternätterna här, natten blir nu längre än dagen.

De flesta vet att påsken infaller första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Just nu befinner vi oss vid årshjulets motsats – när vi passerat första fullmånen efter höstdagjämningen, då välkomnar vi vintern.

Innan kalendern och klockan fanns räknade man med två övergripande årstider, den mörka och den ljusa. Året började med inträde i den mörka tiden - Vinternätterna.

Precis som ett nytt liv börjar i mörkret, som ett frö i jorden eller livmodern, börjar ett nytt år med mörkertiden.

I vår kultur anses vintern inte vara något att ”fira”, eftersom vi helst vill att det ständigt ska vara dag, ljus, värme, produktivitet och snabbt ska allt gå. Vi har glömt bort att hedra vilan, stillheten, mörkret och de långsiktiga intentionerna. Vilket är en av orsakerna till obalansen såväl i världen som i våra kroppar och hälsa.

För när våra kroppar protesterar mot det orimliga tempot, tolkar vi det som ”sjukdom” och försöker korrigera, anpassa eller i värsta fall nonchalera tills vi går sönder.

Kan vi återuppväcka gamla kunskaper kan vi återuppväcka vår egen inneboende visdom. Kan vi börja hedra stillheten och vintern kan våra kroppar läka, och vi får möjlighet att höra vår egen inre röst igen.

Vi behöver börja fira Vinternätterna igen! Har du förslag på hur ett sådant firande skulle kunna se ut? Hör gärna av dig!

Önskar dig vackra oktoberdagar och en fin vecka!

🍃🍂🍁🍂🍃